Järn

Att bearbeta malm och smida järn är urgamla kunskaper – båda är energikrävande och lämnar oönskade rester efter sig. Hantverksmässigt smide sker ofta vid koleldade ässjor, det vill säga öppna härdar. Metoden ger sot och svavelföroreningar. Hantverksmässigt smide sker ju i blygsam skala, och i jämförelse med andra föroreningar är problemet marginellt. Men på sikt behöver man naturligtvis finna mer hållbara lösningar.

En ändlig naturresurs
Smederna använder både nytt järn och järnskrot i sin produktion – järnet framställs oftast industriellt.
Järnmalm är en ändlig naturresurs som kan återanvändas. Malmen bryts i Sverige, men exporteras och förädlas i stor utsträckning utomlands. Storskalig järnhantering har bättre energiutnyttjande och bättre rening än småskalig. Järn kan återanvändas, men förlorar i kvalitet för varje gång det återvinns. Idag finns det så många olika legeringar att det kan vara problem att använda nytt järnskrot.

Olika ässjor
Det finns olika typer av ässjor: kol- och gaseldade, till exempel gasolugn. Den koleldade ässjan ger smeden flexibilitet, han kan värma just den biten av järnet som man vill bearbeta. I gasolugn värmer man hela stycket, vilket begränsar arbetet. Den traditionella ässjan eldas med stenkol. När stenkol brinner bildas sot och svavel. Sotet är den minst farliga av dessa föroreningar går att samla med en stoftavskiljare på skorstenen. Svavlet går rätt ut i luften. Det går att köpa lågsvavligt kol – grossisten kan informera om svavelhalten i kolet.

Efterbehandling
Smide som ska användas inomhus behöver inte efterbehandlas. Smidda produkter för utomhusbruk rostskyddsbehandlas oftast, traditionellt genom linoljebränning.

Be Sociable, Share!

4 Comments to Järn

  1. 03 juni 2010 at 20:25 | Permalink

    Hej

    Det va intressant läsning om smide och framförallt dess påverkan på miljön. Jag skulle tro att miljöpåverkan faktiskt blir mindre av exempelvis en ljusstake handsmidd i enstaka exemplar av en smed om man jämför med en i fabrik massproducerad ljusstake som mer ingår i ”slit och släng” samhället. Den handsmidda produkten överlever oftast de massproducerade maskinprodukterna med flera decennium.

    Inomhus använder man linolja som rostskydd och utomhus förr tjära och idag rostskyddsfärg.

    mvh
    Johan Sangberg

  2. 07 juni 2010 at 13:02 | Permalink

    Hej Johan!
    Du har en poäng med att det närproducerade och hantverksmässigt tillverkade med största säkerthet är bättre ur alla hållbarhetsperspektiv än det massproducerade. Det är en av anleningarna till att slöjd och kulturhantverket är aktuellt och ett exempel på hur vi kan göra miljö och hållbarhetsarbetet konkret.
    /Lars Petersson, slöjdkonsulent i Örebro län

  3. Evert Larsson's Gravatar Evert Larsson
    30 november 2010 at 20:37 | Permalink

    Hej
    Alla slöjdare, hantverkare mm.
    Järnet skiljer sig från de flesta av de material slöjdare vanligtvis använder från djur och växtriket som ju är oändliga reserser vilket järnet inte är, åtminstone i huvudsak eftersom den s.k. myrmalmen reproduceras under en för människan överskådlig tid. När det gäller energin som krävs för att få järnet smidbart är vi dock inte ställda vid sidan om det förnyelsebara, vilket texten ovan kan förleda oss att tro. Istället för stenkolet finns ju träkolet som på flera sätt är trevligare att använda. Träkol är ju den energibärare som använts under århundrandena före den industriella revolutionens genombrott på 1700-1800-talet.
    Hur vi skall hantera våra mineraler i detta fall järnmalmen för att den skall räcka så länge som möjligt är ett verkligt problem som vi kanske skulle ägna en tanke i vårt dagliga arbete. Andra slöjdare inom textil och trä står ju inte vid sidan av detta problem eftersom de är helt beroende av den ändliga järnmalamn för de verktyg som de använder.
    /Evert Larsson Kristinehamn

    Cancel Reply
    Kommentera

  4. Lars Petersson's Gravatar Lars Petersson
    06 december 2010 at 7:47 | Permalink

    Hej Evert!
    Du har helt rätt i att materialet järn, utvinningen av det och bearbetningen har miljömässiga tillkortakommanden. Valet av träkol istället för stenkol vid smide torde vara att föredra eftersom råmaterialet trä är förnyelsebart. Järn har ju den fördelen att det går bra att återanvända och smida om, så det är ju inte alltid nyproducerat material behövs.
    Du har helt rätt i att vi behöver fundera över hur vi använder våra mineraler och de råmaterial vi hämtar ur berggrunden.
    Tack för en värdefull kommentar
    /Lars Petersson, slöjdkonsulent i Örebro län

Kommentera